I lördags så for vi nedöver från Villach in i Italien mot Trieste, en kort bit i Slovenien och sedan in i Kroatien. Norra Italien är alper, broar, dalar, fantastiska mäktiga vyer och många långa tunnlar genom bergen. Enligt GPS skulle resan ta ca 4-5 timmar. Men tydligen hade jag inte Slovenien-pluginmodulen installerad, för verkligheten blev annorlunda. Det blir den i och för sig alltid, men detta var lite onödigt. Den korta biten från Trieste till Kroatien går via ett bergpass i Slovenien med rätt smal och kringlig väg. Redan på vägen uppför var det stopp i de båda filerna som sedemera gick samman i en fil. I över två timmar ömsom kröp vi fram eller stod stilla upp, över och nedför berget. Och vi undrade förstås vad som orsakade detta. Det var gränskontrollen till Kroatien. Utav åtta passager var endast tre öppna, trots trafiken. Genialiskt knep för den som vill skapa trafikproppar.
Men sen släppte det när vi kom ut på motorvägen mot Pula. Framåt kvällen kom vi till Camping Village Stupice längst ned på Istriahalvön. Det är en skogscamping vid havet med bra skuggiga platser (vilket behövs i värmen), lätta brisar från havet som svalkar och en oändlig kör av cikador som håller igång.
Söndagen är en vilodag då vi slappar och spanar in campingplatsen. Det är en rätt stor camping med två restauranger, matbutik, bageri och sjyssta välstädade fullservice hygienbyggnader. El och WiFi ingår. Här blir vi några dagar nu och gör lite dagsutflykter. Allt fungerar bra (speciellt espressomaskinen) men vi har lite elproblem. Säkringen har löst ut flera gånger och jag vet inte vad som är galet. Har läst igenom manualerna men kan inte se att något är galet.
Söndagskvällen avslutas med en skön simtur i solnedgången i Adriatiska havet. Det är så rent och salt att man bara kan ligga på rygg och paddla omkring. Kroppen och fötterna liksom bara flyter upp. Skönt var det.