Äldre: 2017-07-04
Nyare: 2017-07-09
Vi tar bussen utanför campingen till Punta Sabbione, där båtfärjorna till Venedig avgår. Vi nalkas Venedig från sjösidan där staden breder ut sig som en flytande tårta. Båten lägger till nära Markusplatsen och när vi kliver i land så känner vi hur värmen bokstavligen hälls över oss. Det är 28-30 grader och gassande solsken. Sjöbrisen når inte riktigt in i staden och luften stär still i de smala gränderna.
Venedig är Venedig. En speciell plats på Jorden. Ett av våra officiella världsarv. Byggd på lerbankar och småöar i en lagun som började befolkas på 400-talet e Kr.. Staden har idag ca 50.000 fasta invånare, vilket är en halvering sedan 70-talet, en minskning som framför allt beror på turismen. Cirka 60.000 turister väller in vaje dag. Vilket är alldeles för mycket för denna ömtåliga stad som nu domineras av turismen. Gamla fina matbutiker byts ut mot exklusiva modeaffärer, turistbutiker, hotell, nöjen med mera. Priserna går upp och det blir allt svårare för befolkningen att få vardagen att fungera. Därför flyttar man.
Även om turisterna inte stannar länge, många gör som vi, tar en dagstur, så är det trångt och fullt med folk överallt. Venedig är bil- och bussfritt. Det finns inga gator, bara kanaler och trånga gränder. Det är nästan omöjligt att ta sig fram på cykel. För att inte degenerera stadens matkultur har man faktiskt infört kebabförbud och all snabbmatsförsäljning.
Venedig är en labyrint av gränder, kanaler, små torg och magnifika byggnader. Utan en karta är det lätt att villa bort sig. Huvudön genomskärs av stora Grand Kanal som är Venedigs livligt trafikerade motorväg, med avfarter till de mindre kanalerna. Allt transporteras per båt här och på småkanalerna erbjuds man en klassisk tur i gondol.
Men Venedigs problem är inte bara turismen. Den är en av världens mest hotade städer när haven stiger på grund av koloxidutsläppen. För att förhindra att Venedig dränks har man byggt ett 80-tal barriärer som ska reglera vattennivån i lagunen. Dessa barriärer vilar nu på havsbotten men ska aktiveras när havsnivån når kritiska gränser.
Venedig är Venedig. Jag har lite blandade känslor för staden som är ett hotat och utsatt historiskt minne och kulturvagga och samtigt en tumultplats för översvallande turism och kommersialism som får befolkningen att flytta. Lite sorgset.
Venedig var slutmålet på Italienresan denna gång. I morgon checkar vi ut och styr mot Österrike och en favvoställplats.
